Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
var vackert, och prosten talte sedan om broderlandet
i öster och less trofasta folk, som hand i hand med oss
genom sekler delat ljuft och ledt. Det folkets
ättlingar, spridda här och där i vida Dalaskogen, vore, sade
den gamle herden, värda vår medkänsla.
Från ungdomens glada stoj och lek kring den på
Sorrmonnes gård resta, sirade majstången hade Anders
och Katri vandrat bort och stodo nu i sommarkvällens
sena stund, där de på valborgsmässoaftonen sågo ut
öfver nejden. Kroppasjöns sista vågsvall lade sig till
ro, och näckrosorna där nere på den blåa spegeln sofvo,
vaggade af vågen, med slutna kalkar. Varmt och
innerligt kysste Anders första gången Katri som sin
maka, och Katri gömde så glad och trygg sitt hufvud
vid hans bröst. Det var så kärt att äga hvarandra.
Vägen dit hade gått genom mörka dalar. Kärlekens
planta, vattnad af tårarnas dagg, var för båda dubbelt
skön. Det förflutna, allt som var bittert, sjönk hän,
liksom molnet svinner och låter solen åter lysa. De
unga två sågo framåt, och där var sommar, blom och
ljus på den vägen. Katris tanke gick ödmjukt och
tacksamt hän till den store Vidfamne, som ledt det
så, att hon nu, signad af sin far, stod i kvällen som
Anders, den älskades brud. Och för båda två låg i
skogens sus en mening; den höjda och fallande rytmen
där blef för dem ord, nu fullbordade ord, som Katri
stundom hoppfullt återgifvit. Granesuset sjöng :
"Det intet finns,
Som icke vinns
Af kärleken som lider".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
