Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Myr-Brita åt upp prostens smör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•242
läcker, ty det var moromas allra vackraste smör, den
vördige prosten skulle ha.
En morgon, när solen tittade in genom de små,
gröna, blyinfattade rutorna, satt man så hos
Myr-Brita med krossadt salt och potatis. Tungt och dystert
doppade de större, uppväxta barnen, af hvilka ett par
redan gjort från sig beväringen, sin potatis i
saitskå-len. Då var det, som om en gemensam, gruflig tanke
hade uppstått hos alla de kring fällbordet samlade, det
blef tyst, så tyst, att man endast hörde den gamla
moraklockan knäppa i vrån, och sedan man så där i
smyg sett på hvarandra, borrade man blickarne i
saltskålen igen.
Axelbred och högväxt satt Daniel med i raden.
Beslutsamt doppade han än en gång i saltet, slöt de
plirande, knipsluga ögonen, under det han sväljde,
men så kom det förlösande, det fruktade, men likväl
efterlängtade ordet. Daniel frågade :
— Hör I, mor! Står det någonstädes i skriften,
att prosten ska äta smör och vi bara salt?
Nej, det trodde hon ej, och det trodde icke hvarken
Anders eller Per. August var ännu för hungrig att
dryfta den viktiga socialistiska frågan, och han
fortsatte immerbadd med sin potatis och sitt salt, och
lilla-Ingeborg gjorde, som det är anbefaldt: hon teg i
församlingen.
Frågan var visserligen, som det heter, bordlagd,
men man gick dock några dagar och endast tittade på
det läckra tråget i stolpboden. Det fanns nog
rättskänsla och samvete i den lilla backstugan också, och
man tyckte rent af, att det var litet kusligt att äta upp
prostens smör. Men hungern, tröttheten vid saltskålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
