Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•327
tänkte hon på, att den illa anskrifne Halfvar kanske
genom ett deltagande hjärta kunde varda omskapad.
Ej tänkte Anna ett ögonblick att svika
barndomsvännen. Men hon tänkte på och hon kände, äfven hon,
i denna stund lidande, saknad och ve i smärtornas
värld.
Vänligt såg Anna upp och sade med fast röst: —
Nej, Halfvar! Du vet att jag har en annan kär.
Huru mildt än svaret afgafs, väckte det dock stor
vrede hos Halfvar, ehuru han intet sade. Hastigt steg
han upp, och Anna gick äfven ned till stranden. Här
hade hon väntat, att en af faderns drängar skulle vara
emot henne med farkost, men nu syntes ingen till.
Bekymrad såg flickan öfver till andra stranden. Den
strimmiga vattenspegeln ofvanför fallet syntes under
det annalkande ovädret så mörk och dyster.
Bakom några buskar vid stranden fick Halfvar
iyn på en båt, och han kom nu med denna raskt ned
till Anna, där hon stod, och han bad henne stiga ned i
farkosten.
Nedanför brusade den starka, våldsamma
Bullerforsen så nära, att den af höstregnet betydligt
uppsvällda floden kände "sugen" af fallet. Bullerforsen,
ännu ganska våldsam, var denna tid mera vild och
otämjd än nu, men det ansågs dock ej vara förenadt
med någon fara att färdas häröfver, om roddaren var
någorlunda öfvad att handtera årorna.
En sällsam beklämning bemäktigade sig Anna.
Människobarnen kalla sådant aningar. Flickan
dröjde ett ögonblick, under det hon frågande blickade öfver
till Forsastranden, där hennes fars dräng skulle
komma ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
