- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
375

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

morgonen kom ut i stallet, fann sin dragare drypande
af svett och betäckt med ”lödder” efter den
våldsamma ridten. De bäfvande och förskrämda getterna
visade ock tydligt, att de visst icke under natten fått
stå kvar i sin lugna kätte.

Vi hafva förut nämnt ordet ”hugsa”. Man trodde
fullt och fast, att en Blåkullafarare, helst en kvinna,
kunde med sin blick få en kvarn eller ett urverk att
stanna, och ohjälpligt stod då den lilla snaltan i
skogsbäcken, ända tills man på något sätt blidkade den
hugsande kvinnan. Hon behöfde då blott gå ut ur sitt
hem och kasta en vänlig blick åt det håll, där hon
åstadkommit ondt, och så blef allt godt igen. Det var
ock en bestämd åsikt hos folket, att man så kunde
”se” på en ko med den påföljd, att hon för alltid blef
”gall”, d. v. s. slutade mjölka. Ett litet täckt och
friskt barn, som råkat få en sådan ”ond” blick,
började snart vissna och blef en stackars ”veling”.
Plinius talar redan på sin tid om sådana ”hugsande”
kvinnor, och man förstår, hvilket oerhördt vidt fält
för misstro och dystra anklagelser denna tro skulle
öppna bland dalfolket. Från Rättvik hör man under
Blåkullafärderna mest talas om ”hugsandets” dystra
sport.

Ibland trollsällskapet talades på denna tid om
särskilda s. k. ”synemän”, hvilka läto sig leja att
upptäcka hemligheter och säga, hvad hända skulle. Den,
som af ”synemannen” utpekades, när ett brott blifvit
begånget, råkade, äfven om han var oskyldig, i det
svåraste trångmål, ehuru en senare tids domstolar ej
fingo taga sådana anklagelser som säkra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free