Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo som två svarta borrhål, bräddade af ursinne
och skräck, i det kritbleka ansiktet, den ena kinden
var randad af en blodig strimma, det mörka håret
uppslitet och tillrufsadt, den ljusa dräkten rifven
och nedsmutsad. I rännstenen vid trottoarkanten
låg den plymagerade vårhatten trampad och
sön-derstukad.
De båda vännerna tvärstannade i gathörnet,
då de sägo hvad söm försiggick och att ännu en
polisman, som antagligen förföljt de flyende, i
språngmarsch nalkades platsen till kamratens
undsättning. Att blanda sig i ordningsmaktens
utöf-ning visste de vara ett minst sagdt otacksamt
företag, och de förblefvo för de närmaste
ögonblicken stumma åskådare till det vidriga uppträdet.
Karl-Olof, som stod där hvitare än husväggen, mot
hvilken han ofrivilligt sökte stöd, greps emellertid
inom kort af en så våldsam skakning, att tänderna
skallrade och hela den breda, undersätsiga
gestalten skälfde, och Sten drog honom hastigt med sig
bort ifrån skådeplatsen och tillbaka till
Kungsträdgården.
•Bägge kände de sig nu för upprörda att
kunna tänka på omedelbar hemfärd och sömn,
utan enades om en morgonpromenad utåt
Djurgården. Länge gingo de tysta vid hvarandras sida,
hvar och en försjunken i egna tankar, till dess
Karl-Olof slutligen gaf de känslor, som arbetade
inom honom, luft i följande ord:
»Nej, detta är outhärdligt, rent outhärdligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
