Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid sömmen i sin kammare, hon måste ut i den
friska septemberluften, pressa sig fram mot vinden,
som svalkar heta tinningar och försprider
hjärnans tomma agnar. Hvad angår för öfrigt allt
detta henne? Må de gärna gå sina vägar; hon
har valt sin och skall veta att hålla den.
Det är redan kväll, när Karl-Olof efter
dagens utfärd skiljes från Sten på ångbåtsbryggan
i Leksandsnoret och vänder hemåt efter älfstranden.
En glimmande månskära hänger öfver vattnet, som
flätar sina remmar af svart och silfver mellan
niporna, och hafrehässjorna kasta långa,
fantastiska skuggbilder öfver de afmejade fälten. Allt
snabbare jagar Karl-Olof på sina steg. Hans hjärta
är öfverfullt; han tycker, att han bär det som
en urna, fylld af någon kostbar olja, mellan sina
händer; för hvarje ögonblick sväller den gyllene
vätskan, hotar att svämma öfver sina bräddar.
Han måste skynda för att gjuta ut af dess öfverflöd
i något deltagande sköte.
Ack, käraste min syster Anna, hörde du, att
jag kallade dig, efter du möter mig på halfva
vägen ?
O nej, o nej, icke har jag förnummit någon
röst. Men hela huset sofver, och jag är ensam
i min själ och finner ingen ro, förrän jag vet min
broder åter hemma!
Just som Karl-Olof hunnit fram till
humlekvarteret vid Borggårdens inkörsport, frigör sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
