Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven på Borggården har fru Sigrid hunnit
aflägga ett besök, och nämndemannen har själf
ledsagat henne genom det ståtliga bygget på
Tibblebergets sluttning — de nya tankarnas, den nya
tidens vardande hem, som likt en fågel Fenix
stått upp ur det förgångnas aska. En nästan
ridderlig artighet har glimtat fram ur de barska
rynkorna under hans buskiga ögonbryn, och efter
ett par timmars förstående meningsutbyte ha de
vid afskedet tryckt hvarandras händer som
uppriktiga vänner.
Ännu återstår emellertid uppfyllelsen af
hennes hjärtas lifligaste åstundan: att personligen få
se och lära känna den unga kvinna, som
kommit att intaga ett så stort rum i sonens
tankar och känslor. Ty från och med den stund, då
Sten på allvar började uppgörelsen med sig själf
i sitt förhållande till Anna Olofsdotter, har
modern varit hans beständiga och finkänsliga
förtrogna. Intet har han dolt för henne af sitt
vankelmod och sina strider, intet heller af den
segerstarka kärlekens tvingande längtansnöd; och
utan att på något vis söka påverka honom, har
hon varit hans stöd och trygga tillflykt. Nu har
han för längesedan kommit till klarhet med sig
själf; för hvarje ny gång som Anna och han
råkats under den sistförflutna vintern — vid hans
upprepade Morabesök och nu senast vid Martha
Bures begrafning — ha de skilts med allt mera
frimodigt talande blickar, allt tydligare bekräftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
