Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Tjutet i natten - IV. Den sista tändstickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 43
– Vanvett, Sam! sade läkaren. Vägarna kolmörka,
och så ingen förare... Vi skulle inte komma ur fläcken.
Och så prärievargarna.
— Må så vara, men min tro är, att här kan det
bli oss ännu farligare. Den där don Fernando är ingen
karl att lita på. Långe Bob sa nyss, att han tyckte
honom se ut som en veritabel skurk, som bara går
omkring här och lurar ... Men han såg rätt ängslig ut
nu när han kom ned. Kanske var det detta tjut i
natten som... Tyst! Hör ni?... Nu mycket starkare
än förut...
Ett mycket långt utdraget tjut, tydligare än det
nyss hörda. Och nästa sekund en mycket livlig
rörelse nere på gårdsplanen, varpå don Fernando åter
slog upp dörren och ropade:
– Fort härifrån, alla!... Silverormen kommer...
IV.
DEN SISTA TÄNDSTICKAN.
Don Fernandos indianske faktotum och
»stallmästare», don Carlos, som han även kallades, var av den
halvvilda tarahumarstammen från västra delen av
Sierra Madre, som talar ett språk, vilket mest påminner
om aztekiska.
Men han var även hemma i en mängd andra in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
