Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En farlig tillflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 AXEL KERFVE
mindre än femhundra pesos. Johnny vill ha lika
mycket. Och du själv, Sebastino?...
— Vi ha inte sett, om vi kunna få något alls,
avbröt värdshusvärden. Sedan de fördömda apacherna
rivit upp min brors hacienda, kunna vi ju inte få tag
i den där gökens hustru, med vilken vi nog annars
lätt kunnat komma överens om priset. Och själv är
jag ju lika illa däran, om Silverormen får tag i mig.
— Du skulle aldrig brytt dig om att knäppa det
där rödskinnets noble herr fader. Allra helst som du
inte kom åt skalpen, för den sålde ju din Carlos. För
det där omaket kan du nu lätt räkna ut, att både du
och din bror en vacker dag befinna er vid Silverormens
marterpåle, ty med mindre stannar det inte, om vi
känna honom rätt. I alla fall är det inte värt du
hädanefter sticker din näsa till Leon Negro. Sannerligen
var det inte på ett hår att vi fastnat där hela buntemi,
om inte din bror varskott.
— Tyst! avbröt värdshusvärden, i det han
lyssnande satte handen till örat och tillade med tydlig
ängslan i rösten:
™ Hörde ni något?
Alla lyssnade med största uppmärksamhet, och man
kunde åter förnimma ljudet av travande hästar.
— Apacherna, sade Sebastino nästan ljudlöst.
Silverormen!... Han är oss redan på spåren.
En av männen hade lagt örat mot marken och
lyssnade samt sade om en stund:
— I så fall bara spejare och spårsökare. Fler än
två äro de inte. Men att de komma hitåt är då
alldeles säkert.
— Santa Madonna, då äro vi förlorade! kom det
med ett stönande från den nu alltmer uppskrämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
