Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Långe Bob rycker upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 133
XIII.
LÅNGE BOB RYCKER UPP.
Sam stod där helt skälvande under detta förfärliga
oväsen, tjut och smattrande, som uppstått, då
indianerna, de vilda apacherna, sammanstötte med de
mexikanska gränsbanditerna.
Han kunde naturligtvis inte tveka om utgången.
Mot denna övermakt, som därtill så plötsligt kommit
över dem, kunde de få äventyrarna inte reda sig — så
mycket mindre som deras redan förut ringa antal blivit
decimerat till hälften, innan indianerna kommo. Den
svartmuskige ladronen don Carlos, den lömske Johnny
och själve ladronchefen, don Sebastino del Oro kunde
inte längre medräknas, varför Sam kanske skulle klarat
sig nog så bra mot de kvarvarande, om bara inte
apacherna kommit.
Bössan, som han så behändigt kommit över hade
visat sig vara en alldeles utmärkt s. k. amerikansk
repeatingshot-gun med tio-skotts-magasin, avsedd för
både kula och hagel.
Med stor precision hade han träffat ladronchefen
just som han velat det och därmed också lyckats
rädda svågern. Men för hur länge? Kanske bara en
liten frist, som skulle leda till nya rysligheter och nu
för dem båda.
Ännu satt han kvar på hästen, som nyss burit
ladronen. Och framför honom hängde hans svåger
nästan som en säck över det skälvande djuret. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
