Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Långe Bob rycker upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 AXEL KERFVE
— Hur det nu än kan vara, få vi inte lämna
någonting oförsökt, sade Sam. Och inte vinna vi något
på att dröja.
— Nå, må det ske som master Sam befaller.
Risken blir i så fall inte min.
— Är ni rädd, Bob?
— Den, som någonsin sett Långe Bob rädd, han
kan gärna låta visa sig för pengar som underverk.
Själv säger jag bara, att jag är med på vilket äventyr
som helst. Och så även med detta och vilken minut
master Sam behagar bestämma. Vi kunna ju i värsta
fall inte bli mer än stekta tillsammans med den där
skojaren Sebastino, som inte är en bit bättre än sin
bror.
— Alltså, klart att löpa? sade Sam, besluten att
våga det yttersta.
— All right!
— Och du, Carichico, stannar hos doktorn under
tiden?
— Behövs inte alls, hördes nu d:r Winter helt
oförmodat, i det han satte sig upp, när Bob belyste
honom. Jag har hört allt, vad ni resonerat om, och
tackar er alla för att ni hjälpt mig, men särskilt dig,
Sam, som jag nu inte nog kan värdera för all din
rådighet. Som det ju nu gäller också min hustru, är
emellertid ingen närmare därtill än jag att vara med,
om jag också skall krypa. Men var ha vi...
Mer orkade han inte -säga. Utmattad föll han åter
ned mot det hårda lägret, och nu först fick man se,
att den i Leon Negro genomskjutna foten svullnat till
en väldig klump. Här fordrades ögonblicklig vård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
