Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett tillkommande lif har blifvit så allmänt, ätt det
finnes så väl hos de vilda, som hos de upplystare
folkslagen. Om du härvid möter mig med det
infallet, att det likväl gifves sådana folkslag, hos
hvilka ej ringaste spår förekomer till ett dylikt
begrepp, så svarar jag dig, att om ock sådane
folkslag skulle finnas, hvilket jag dock icke vet, så
följer deraf ej annat, än att menniskan kan qväfva
så väl denna, som sina öfriga naturliga känslor.
Erfarenheten intygar, att menniskan kan blifva så
vild, så djupt nedsänkas i ett djuriskt tillstånd, att
man blir varse litet eller intet af menniskovärdighet
hos henne; men deraf följer ej, att denna adel och
värdighet icke ligger i hennes natur; den är endast
outvecklad, den sofver.
Detsamma kunna vi säga om den naturliga
känslan af ett lif efter detta och den naturliga
längtan efter ett dylikt lif, hvilken är verksam hos
de flesta folkslag, ehuru den hos några skulle kunna
ligga i dvala, hvarpå man dock näppeligen har
tillräckliga bevis. Men är denna tanke riktig, att
Skaparen har lagt ned denna böjelse i menniskans
själ, så följer deraf helt otvunget den sanningen,
att ett lif efter detta måtte vara beredt för själen,
hvartåt detta begär är ställdt. Att Skaparen
skulle hafva nedlagt en hunger i själen, som ej
skulle kunna mättas, ej kunna tillfredsställas, det
strider emot de höga föreställningar, som vi
nödvändigt böre göra oss om det oändliga väsendets
vishet och godhet; det strider emot Skaparens hela
vishetsfulla inrättning i naturen. Ar du väl i stånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
