- Project Runeberg -  Sjömansgossar : Teaterpjäs med sång /
7

(1919) [MARC] Author: Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Månn’ han för dess guld och silver
Skall glömma sin fädernestrand?

Månn’ han bland dess fagra tärnor
Skall glömma den trohet han svor?
Dock, nej, om än allting sveke,
Så säkert på honom jag tror.


Ja, det är säkert, aldrig tvivlar jag på Nils: men
tungt är att vänta så länge.

Lisa. (Inkommer). Nå, Anna, sitter du där och
sörjer igen? Glad i hågen, vännen min! Nu hava redan
fem år gått, nu kan det ej dröja länge mera, innan Nils
kommer hem. Hejsan Anna! Snart skall jag nog svänga
om som tärna på ditt bröllop.

Anna. Rätt har du, Lisa. Inte skall man sörja,
innan man vet, att man har något att sörja över. Raskt
i arbete bara, så går tiden. Rätt som det är, har jag
Nils här; skynda du dig bara, Lisa, att skaffa dig en
hjärtans kär till dess, så få vi stå brud på samma gång.

Lisa. Det lär inte gå så lätt det, efter alla tycka
att jag ej annat kan än dansa och leka.

Anna. För att de inte förstå ditt glada sinne,
Lisa. Glad i dansen och glad i arbetet, det är det du
är, och skulle pojkarna bara se dig i vävstolen, så inte
hade du långt från vävstolen till brudstolen, inte.

Lisa. Inte lovade göken fästman åt mig i år, men
göken är en lättfärdig spåman, honom kan ingen lita på.
I morgon på Johanneafton skall jag binda gräs, det är
säkrare, och för resten kan det vara lika gott, om jag
får fästman i år eller ett annat år, för jag tänker som
så: (sjunger), (n:o 414).

:|: Fast tiden den går
Och jag ännu ej fått fästman i år;
:|: Om ej jag det får :|:
Så kan jag väl leva utan
Och aldrig kan dagen bli mig för lång,
Då arbetet går vid sprittande sång;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:52:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjogossar/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free