- Project Runeberg -  Skadedjuren och de skyddslösa i vår jaktlag /
30

(1912) Author: Thorsten Renvall - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

från Sibbo jaktvårdsförenings värksamhet.
Och denna jaktvårdsförening anses kanske
som den finaste och bäst ordnade
jaktvårdsföreningen i landet, så att jag härvidlag på
intet sätt kan påbördas partiskhet.

Under de första tjugu åren av sin
värksamhet ha denna jaktvårdsförenings medlemmar
dödat 9,840 s. k. «skadedjur» och 4,135
stycken matnyttigt vilt, alltså mer än dubbelt flere
skadedjur än matnyttiga djur. Bland
skadedjuren finner man det sista året redan både
ormvråkar, bivråkar, tornfalkar, bärguvar och
«andra ugglor», kråkor, skator, nötskrikor,
doppingar m. fi., vilket bevisar att för att
jaktvårdsjägaren i lugn och ro skall på sitt sätt
kunna njuta av det matnyttiga vilda, måste
ban döda mer än dubbelt så många andra djur.

Jägarene avskaffade genom vår nuvarande
jaktlag fattigmannens jaktdon, giller och
snaror, därför att dessa och isynnerhet snaran,
såsom jaktlagskomitén sade, «äro formliga
tortyrredskap, vilka redan i humanitetens
intresse borde avskaffas». Och likväl vet var
och en, som aldrig så litet sysslat med jakt,
att bössan utan gensägelse är det största
pinoredskap och rovfågelsaxen det grymmaste
och ohyggligaste av dem alla. Men vardera
ega såsom nöjesjägarens jaktdon lagens
skydd.

Ett par exemplar vill jag i detta
sammanhang anföra efter den store fågelkännareu
Ferd. v. Wright. 1 ett litet träsk skadsköts
en ung bläsand, som ej kunde ertappas i
anseende till tätt fräkengräs och ett
ogenomträngligt videsnår, som sträckte sig tvärsöver
hela träsket. Någon tid därefter sköts fågeln
i samma träsk, och då han upptogs, befanns
högra vingen tjockt uppsvälld och utan ett
spår av fjäder.»

En skrake påsköts och bortflög, utan att,
(som man trodde) hava blivit träffad av
skottet, men några veckor därpå infann sig
fågeln till samma strand. Fågeln fälldes, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:55:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skadedjur/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free