Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Utdrag ur Konung Carl XIV Johans Bref, Proklamationer och Tal, sammanställda och ordnade under vissa rubriker.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ic)7 —
heter. Dessa å‘ro af mindre betydenhet uti en oinskränkt
monarki, der en vilja ensam herrskar. Då styrkan blott
aflägger räkenskap inför styrkan, kan herrskaren
sammanhålla och hjelpa allt. Men uti en representatif monarki,
der både konungen och medborgaren hafva i lag
bestämda skyldigheter och rättigheter, måste man gå till väga
med synnerlig försigtighet. Om en enda individ vill
ofver-skrida gränsorna för sina rättigheter, så löper han fara
att på samma gång blottställa sina egna och andras . . .
Ett ömsesidigt förtroende emellan regenten och
medborgaren jemte en ädel sjelfförsakelse, äro de medel, som
befodra statens välstånd, som göra den blomstrande, och
som tillvinna den aktning af utlänningen. (1822) 64) . . .
Nationerna fortgå sällan på utvecklingens bana, då
en-dragt och förtroende cj råder emellan folk och regent.
Furstars ära återfaller på nationen, liksom nationens på
fursten. (1823) 67).
Medborgaren.
Den medborgare, som i utöfningen af sina vigtiga
befattningar, endast har fäderneslandets väl till ögnamärke,
och som dertill äger en fast beslutsamhet och har äran till
ledsven, förfelar sällan det ädla mål, han åsyftar 42).
Det politiska Misstroendet.
Misstroende och misstanka leda till ovisshet och
hvälf-ning, alltid farliga, emedan de lefva på bekostnad af
folkets sällhet, och emedan folkel, for att lefva lyckligt,
bebo fver lugn 43J.
Äran.
Eröfrarens ära kan förblekna, då deras ära, som
försvara folkens frihet, öfvergår från slägte till slägte 49). . . .
Krigstukten och äran af en vunnen drabbning äro
förförande; men det gifves en annan ära, som uti alla hyfsade
länder, räknas lika högt: den ära, hvilken tillfaller en
styrelse, som utan skakningar och våldsamhet förer nationen
framåt. (1821) 58).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
