Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den oupphörliga växelverkningen emellan massans
hvarandra lifvande kroppsliga och andliga krafter. Huru
förträffligt ett folks anlag för borgerlighet, lag och
ordning än må vara, så måste likväl ett finnas, nödvändigt
finnas, som än, likt bly, med all jordisk tyngd drager
nedåt, än, likt en susande örnvinge, med all andelig
lätthet stiger uppåt. Detta ena är tyngden och anden
hos massan af folket, är det, som ängelsmannen kallar
public spirit eller samfundsanda.
En sådan samfundsanda hafva Svenskarne ännu ej.
Tiden är också ej kommen för dem att kunna hafva den.
Hvarföre ej? Därföre att de äro för få. Hvad, äro
tre millioner människor för få att kunna bilda en nation,
eller hvad du synes förstå med nation, att bilda en
ordentlig stat? Hvar gör du då utaf de härrliga
republikerna i Syrakusa, Sparta, Athen och andra ålderdomens
härrligheter? Hafva Nederländerna, Venedig och Genua
ej varit stater? — Hör mig! Jag menar ej, att
Svenskarne just äro för få att utgöra en nation, utan att
landet är för deras antal för stort, att dessa få äro för
mycket spridda; att de hafva för mycket land emellan
och bredvid sig, men för litet människor; att allas
behof, vilja och anda således ej kan meddela sig åt alla
och — hvad äfven är nödvändigt — påtränga och
vidga sig. Ville man samla nu lefvande Svenskar i de
sex landskapen, Småland, Östergötland, Nerike,
Södermanland, Vestmanland och Upland, så vore straxt
möjligheten att utgöra en i behörig jämvigt stående nation
förhand, där kunde finnas en viss krafternas meddelning
och växelverkan, utan hvilken intet jordiskt och
följaktligen äfven ingen god statsförfattning kan bestå. Då
kunde det allmänna behofvet, den allmänna nöden, ja
sjelfva det allmänna fördärfvet och så väl klimatiska som
nationella brister uttala sig, begripas och afhjälpas.
Förrän detta skett, skall hvarje försök till en
beständigare och blifvande författning blott blifva försök, och
det ena profvet snart lämna rum för det andra. Matt
och liflöst skall det blifva, som den friskaste och mäst
lefvande ande frambragte, emedan den kraft felas, som
endast kan bibehålla det vid jämn rörelse, verksamhet
och naturlig hälsa.
Ändamålet med dessa anmärkningar är att visa att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
