Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverdrifver ofta sitt ideal så länge, tills hon genom
smärtande förluster inser sin irring. Vi Europeer hafva
uppenbart kommit därhän, att de bästas dygd och
visastes insigt behöfvas för att åter samla och hålla i
jämvigt de från hvarandra lösryckta krafterna; vi behöfva
Chironer och Soloner, för att stärka ungdomens och
statens kroppsliga och jordiska kraft, på det att
sötman af tidens andliga utsväfningar ej må försvaga och
fördärfva oss. Till och med de stater, som synas på
en naturlig grund stå fastast, skola, undergräfda däraf,
sammanstörta, om människan ej lär sig att genom konst
upprätthålla, hvad hon genom konst fördärfvat.
Om faran för tingens sammanstörtning genom
deras upphäfna jämvigt öfverhänger hela den bildade
verlden, om en nödvändig förhållandernas omhvälfning hotar
äfven de bästa och naturligaste statsinrättningar med
upplösning, huru mycket mer är detta ej att förmoda där,
hvaräst dessa ännu ej uppnått en större fullkomlighet —
jag menar i Sverige?
Där felas ännu den nödvändiga vis inertiæ, eller
snarare dess koncentration. Så länge mindre reflexion
sväfvade öfver och genomträngde tingen, höll jordisk
nöd och jordisk instinkt det lösa tämligen tillsamman.
Sverige torde hafva kunnat med alla sina klimatiska
brister, sin föga odlade jord, sitt ringa människoantal,
sig sjelft öfverlåtet, småningom och efter århundraden
utveckla sig till en väl ordnad stat; men det har ej
kunnat förblifva öfverlåtet åt sig sjelf, det har från
utlandet inhämtat bildningens och förfiningens retelser,
under det att dess jordmån från Torneå till Ystad synes
vänta på en Deucalion och Pyrrha, för att förvandla
dess stenar till människor. En sådan bildningens
tillväxt hos ett frisinnadt och uppåtsträfvande folk har ej
länge kunnat tåla vanans gamla ungefär i politisk
författning, hvarföre också politiska rörelser och
skakningar därstädes ofta infunnit sig. Jag vill ej i detta
afseende inlåta mig i en närmare förklaring; jag
inskränker mig blott till upprepning deraf, att, oaktadt ett
folks naturliga duglighet och värde, likväl intet kan
åstadkommas, så länge det första villkoret felas:
nötningen af massans med hvarandra införlifvade och
hvarandra väckande och upprätthållande krafter. Ty i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
