Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manlighet, är hos den sednare trots; och den förres enfald
och lugn anses för dumhet hos den sednare. Denna
folkets grundkaraktär återfinnes äfven i dess särskilta anlag
för stat, vettenskap och konst. Allt har mera syfte på det
yttre och förståndiga, än på det inre och känsliga.
Svenskarne äro i allmänhet mera ett logiskt, matematiskt
och mekaniskt folk, än ett idealiskt, mera förståndigt,
än förnuftigt, mera qvickt än varmt. Här, men endast
här, berör det fransosen, och man kan ej helt och
hållet förtänka det dess förkärlek för dennes bildning och
konst[1], huru mycket det än därvid glömt sitt land och
sina äkta, naturliga behof.
Sedan man gjort vederbörlig rättvisa åt
Svenskarnes goda sidor, kommer man vanligen med den
tämligen digra förteckningen på deras fel: Svensken må
vara skön, redlig och klok, men afund, hämndlystnad,
upproriskhet, lättsinnighet och fåfänga äro svarta
fläckar, hvilka fördunkla hans äljest rena karaktär och hans
historias glans.
Det är sannt; ungefär sådan synes hans bild, om
man genombläddrar hans allmänt-europeiska lif och hans
egen historia och om man skådar honom liksom utifrån,
till och med om man betraktar hans inre blott utifrån;
men jämte denna bild upptäcker man äfven hos detta
folk ännu många djupare och betydelsefullare drag, på
hvilka man äfven måste gifva akt. Därom blott några
vinkar.
I den gamla geografien talas någon gång om
”Germania magna et parva”, om ”Germania prima et
secunda.” Dessa namn ville jag tyda på Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
