Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter dessa betraktelser än hit och än dit,
återkommer jag till de vanliga anklagelser, man gjort
Svenskarne för stämplingslystnad, lättsinnighet och fåfänga.
Jag svarar därpå; detta kan vara helt och hållet eller
blott till hälften sannt, utan att därföre hafva sin grund
i folkets ursprungliga karaktär. En ofullkomlig
statsförfattning, en förvänd uppfostran och andra bristfälliga
inrättningar kunna ofta gifva ett folk en så falsk
rigtning, en så dålig anstrykning, att det goda och sanna
i dess böjelser och anlag ej kan genomskina; eller ock
försvagas ett folks storartade anlag och energiska
viljor därigenom, att de skola tyglas eller ledas af de
småaktige och kraftlöse; och då måste naturligtvis
ogräset uppspira. — Detta har äfven här ofta varit fallet,
isynnerhet hvad de förnämare och mera bildade
beträffar, hos hvilka förhållandet tydligast framträdt.
Måhända har detta ogräs äfven här och där fortplantats
bland det lägre folket; men visst är, att svenska folket
— jag menar här, hvad man med ordet folk vanligen
förstår — ännu hörer till de redligaste och bästa
Europas folk. Den, som förstår att betrakta de mänsklige
tingens gång, förstår också utan mina ord, att
ofvannämnde fel kunna hafva sin grund dels i klimatet och
dels i dåliga inrättningar. Vi vilja engång tillse.
Det är en bekant sanning, att nordbon är
sträfvare, hårdare, passions- och glädjelösare, än
sydlänningen. Mer än denne måste han oupphörligt kämpa med
naturen och genom arbete vinna och bibehålla sin
bärgning och sina fördelar. Emedan han skulle gå under,
ifall han läte sig hänföras af lidelserna, så är han
mästadels redligare, trognare och tilförlitligare. Han är
en förträfflig menniska, så länge han stannar inom
naturnödvändighetens skranker. Men tiderna och
slägterna förändra sig, och förförerskan ur Pandoras ask,
konsten, framträder mera smyckad och drifver väl
slutligen under sin falska mask människan utom den
välgörande naturnödvändighetens skranker. Därpå
infinner sig detta invecklade tillstånd, då natur och konst
ställa sig som fiender mot hvarandra, då tvedrägt
sliter statskroppen, tills människan lär sig att ärkänna
både sin natur och sin konst och ställa dem i jämvigt
emot hvarandra. I detta tillstånd befinner sig nu hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
