Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hammarsköld, Hammarhjelm, Tigerklo, Björnklo, Ulfhjelm,
Wulfcrona, Klingsporr.
Häröfver kan man ju sannerligen le. Är det ej en
vacker ordbok för hjärtats och diktens språk? Utgör
ej svenska ridderskapets vapenbok en god hjälpreda för
öfversättarne af Homer och Sofokles och af dess
Gudars och hjältars namn? Denna öfverdrift, löjlighet och
ståndsfåfänga, hvaröfver de förståndige klaga, bero dock
närmaste på författningen och däraf härflytande
inrättningar. Så länge denna förblifver sådan, som hon är, och
antalet af en störredels fattig och likväl glans- och
maktlysten adel är jämförelsevis så öfverdrifvet stort, skola denna
adels stämplingar ännu alltid oroa svenska folket,
isynnerhet på en sådan bildningsgrad, som nationens
närvarande: detta folk måste, om allt skall kunna sätta sig
till behörig jämvigt, ej blott växa i politisk insigt,
utan ock ett par millioner i antal.
Svenska statsförfattningen har, liksom de flästa
sådane, uppkommit genom något, som man efter
utseendet kan kalla instinkt eller tillfällighet, ehuru ett
tappert och frisinnadt folks vilja alltid gällde så mycket,
att det måste styras lagligt och ej despotiskt. Denna
författning var ursprungligen monarkisk-demokratisk, men
måste ständigt bli mera aristokratisk, ju mera de
mänskliga behofven, i bredd med förfiningen, blefvo
aristokratiska. Invänder någon, att en författning ej kan
kallas aristokratisk, då borgare och bönder äfven hafva
sina ombud, så svarar jag: aristokratisk är hvarje lands
författning, där adeln härrskar, man må gifva den hvad
namn som hälst; och efter kalmareunionen har adeln
härrskat i Sverige, däräst ej stora och kraftfulla
konungar, såsom Karl den 9:de och 11:te, understundom
bröto dess makt; den härrskar ännu i dag, om ock ej
så öppet, som 1770. Ty sådant är svenska
folksombudskapet, att öfvervigten och afgörandet måste ligga
hos adeln. Vi vilja tillse:
Sverige har fyra riksstånd, adel, präster, borgare
och bönder, hvilka samlas i fyra särskilta kamrar och
äga fyra afgörande röster, bland hvilka konungens
bestämmelse synes vara att splittra hvarje enhet eller, om
det lyckas, att bringa öfvervigten på sin sida. Redan
detta är en egen sammansättning och enhvar finner lätt,
att hvarje naturlig opposition emellan två kämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
