Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade sig nu de båda ryska flottorna i hans rygg. Här
drog konungen, emot flera amiralers råd, den stora
flottan till skärgårdsflottan in i viken emellan skär och öar,
och se! efter några dagar visade sig den stora ryska
flottan af linieskepp och fregatter, öfver 40 segel stark,
för att, såsom det uppenbart syntes, tillspärra
utgången ur viken. Man insåg snart sin farliga ställning:
ryska flottan framför och ryska fästningarne i ryggen;
men man hoppades ännu alltid på gunstiga vindar, som
skulle tillbakadrifva ryska flottan på öppna hafvet mot
söder och så öppna den säck, hvari man var innesluten.
Dessa vindar uteblefvo, men brist och hunger inställde
sig. Nedslagenhet och hopplöshet herrskade i hären och
på flottan; många började tala om fred d. v. s.
kapitulation. Ryska amiralerne väntade också ej annat, än
att konungen med större delen af sin här och med hela
flottan skulle blifva deras byte. Men konungen
samlade sitt mod och sina krafter.
Aftonen före det blodiga genombrytandet af
spärrningen var öfverste Dyke hos honom, för att afgifva
rapporter och emottaga befallningar. Konungen, som
gärna talade med honom, tog honom afsides och sade,
forskande i hans ansigte: ”Om två timmar hålles
krigsråd, ni skall vara med; hvad tror ni, att min bror,
Herrtigen, skall råda?” Den gamle öfversten sade,
båckande sig vördnadsfullt: ”han skall råda, såsom E. Majt:s
broder, såsom en svensk Prins, och så, som han slagits
mot Ryssarne; han skall ej vilja utan strid falla i
fiendernas händer.” Konungen sade då åter: ”Kära Dyke,
ni känner föga min broder, han är modigare än jag,
hans hjerta fruktar ej, men hans hufvud fruktar, och
där sitter allt. Folket tadlar mig, det skall snart nog
få honom, och då först lärer man sig inse, hvem jag
varit,” Och konungen hade spått rätt. Ty då
anförarne samlats till krigsråd, röstade herrtigen med de fleste
för underhandling d. v. s. kapitulation eller skymflig fred;
ty blott några dagar ännu — och man var ur stånd
att fäkta. Men Stedingk, som ej velat[1] intränga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
