Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 n
vit låckad från ära och pligt. Han var en lyrisk skald
och ännu klinga sånger af honom i samqväm och
ringdansar. Huru ofta bar jag ej hört en älskelig röst,
efter afsjungandet af en sådan sång, snyftande sucka:
”ack, denna sköna sång är af den otyckliga Klas Horn!
Slottet Hufvestad, där detta brott tillika öfverenskoms ,
ligger en timmas väg från Stockholm vid Mälaren och
är ett af Sveriges skönaste och” mest idylliska ställen.
Utowm dessa tre voro flera, dem man ej tilltrott
något sådant, befläckade af medvetande om det
nidingsverk, som skulle ske, och som gladde sig, när det skett.
Hufvudmannen för alla var ostridigt general Friherre
Pechlin, en ärfaren och genomdrifven partigängare,
hvilkens slughet och tysta verksamhet spelt en stur rol
på många riksdagar. Han var en af de argaste
aristokraterna och kunde alldrig förlåta Gustaf revolutionen
1772. Vid den tiden var han öfverste vid Jönköpings
regemente och var en af Gustafs verksammaste och
bhård"nackigaste motståndare, hvarföre han också då blef satt
i 3 månaders fängelse. Kring denne 72-åriga
gråhårsman samlade sig de oroliga och svärmiska ynglingarne.
Det befanns, att nästan alla häktade eller anklagade
besökt hans bhus eller deltagit i hans bjudningar uuder de
sista betydelsefulla veckorna, korteligen: att de gått in och
ut hos honom. Lugn och betänksam, hade han alldrig
förgålt sig i yttranden, hade, för att ej kunna träffas
af lagens bokstaf, alldrig meddelat sig med 2 på
engång. Han synes hafva visat mäjarne kornfältet och
slipat deras liar; han boppades att få vara med att inbärga
de kärfvar, som andras arbete skurit. Denna fasta och
sluga man blef också vid förbören orubblig; mördarne, som
hvar för sig angifvit åtskilligt graverande emot honom,
kallade han narrar och pojkar, som nu ville skylla
sina galenskaper och sitt vansinniga brott på honom, den
verldserfarne och rättskaffne. Hans lefoad bade
olyckligtvis infallit i en tid af politiska omstörtvingar och
dårskaper, han hade sett så mycken förvirring, hört så
mycket barnsligt och dåraktigt prat af håde gamla och
upga, att han ej trodde på något allvar i stora och
ädla företag, så mycket mindre i sådana nidingsdåd;
hans konung, hvilkens sår ingen: undersåte kunde mera
beklaga än han, och svenska folket måtte väl tilltro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
