Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrtig Karl af Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Äfven bärmed gick det såsom det, vanligen går
med döende furstars befallningar eller önskningar.
Några of dessa ”högst betrodde” män voto måhända
berrtigen pcrsnnligt oangenäma eller obeqväma — och
beqväm var denne berre — andra stodo måbända 1 vägen
för hans vänner, .Iwilka nu ville vederqvicka sig i den
nva maktens solsken; och dessa hviskade, att de ”högst
befrodde” blifvit satta vid riksföreständarens sida, för
alt dela hans makt; Han lösslet sig därföre snart från
detta band3 och mäåbända hade det varit väl, om han
blott kuonat regera gehom sig sjelf. Men det kunde
och ville han ej, utan föll :i händerna på en
öfvermodig, nedrig och fåfäng människa, friberre Reuterholm.
Detta Reuterbolms framdragande gjorde så mycket mes
ra uppseende, som han varit en bland Gustafs
afsvurnaste fiender och alltsedan 4789 &rs Säkerbetsakt vistats
utrikes, en tid bortåt i Italien. Han var förut
öfverkammarbherre hos drottningen, och blef nu, churu
förut endast bekant såsom en vanlig bofman; upphöjd till
president i kammarrevistonen, ehuru han af förvaltning
och finanser förslod platt ingen ting. Denne Reuterholm,
med sina småaktiga lidelser och sin tvångbröstigbet, Tedde
allt så småaktigt, så ömkeligt, var så girig och sjelfvisk;
alt man snart längtade efter samme Gustaf, hvilkens
mord några förnummit med glädje; andra med
likgiltighet. Reuterholm var ett alllför hvardagligt bufvud att
kunna falta det stora, alltför kall; afundsam vch
bänindlysten altt vilja det goda3; blott medelmålta, kryperi;
-och nedrighet kunde bestå bredvid honom. Äfven hviss
kade ryktet mycket om ulsväfningar; dem man ej en
gång gärna förlåter de ovanliga. Ryktet, som alldrig
sofver, där svagbet vill hberrska med hårdbet, försökte äfs
ven att genom mångahanda vinkar och antydningar
söndra farbrodern och myndlingen, att förvandla
misstankar till sannolikbeter och att åfer väcka det halft
insöfda partiagget. Små bofkabaler drefvo väl också
härvid sitt spel; men egentligen syntes ingenstädes något
pavti, som ville något nytt eller vågade företaga något
ovanligt, utan den sömnaktigbet och Jikgiltigbet, som
syntte råda ofvan, syntes under dessa år äfven berrska
ad. Regenten hade hvarken verksamhet, äretystnad
eller djerfhet nog att kunna gifva grund till så svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
