Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 —
tes ändtligen Preussens politik afgöra sig till fördel för
de förbundne emot Napoleon, hvilken, ehuru han
pligade kalla denna makt ordningens och fridens skyddare,
)ikväl offentligen skymfat densamma. En fransysk här,
densamma, som under Marskalk Bernadotte höll det
engelskt-braunschweigska landet besatt, hade på bans
befallning och utan förfrågan tågat med våld igenom
Preussens landskap i Franken och sålunda fallit
Österrikes donaubär i ryggen. Han hade behandlat en
mäktig slat såsom en afhängig, eller åtminstone som en
sådan, den han ej behöfde frukta. Denna skymf och
ryska kejsarens snart derpå skeende ankomst till Berlin,
politikens och diplomatieys brännpunkt denna höst, och
hans personliga samtal med konung Fredrik Vilhelm
bestämde honom emot Fransoserna. Så mycket är visst:
Preussens bärar vände sig nu från nordvest och vest
mot sydost, och preussiska ministern Grefve Haugwitz
sändes till Napoleons fältläger vid Wien och skulle,
sade man, som en annan Popilius skaka krig celler fred
framför honom ur sin diplomatiska mantel.
Hade Preussen obeslutsamt dröjt, tågat fram och
åter och förspillt en oersättlig tid, så var äfven
Österrike till en början för trögt och sedan alltför snabbt.
Det hade kunnat och skolat, alldenstund det alltför väl
kände Montgelas förhandlingar med Napoleon och
dennes allsmäktige inflytande på kurfarsten af Bäjern, med
öfverraskande hastighet öfverfalla Bäjrarne, upplösa och
afväpna dem, uttömma och för sig använda alla deras
förråder och bjelpkällor och sedan draga sig tillbaka till
de främst anryckande Ryssarne, för att då med
öfverlägsenhet bjuda Fransoserna spetsen, hvilka alldrig utan
nödfall angripa, om de äro underlägsna. Den
olyckli
e Mack, hvilken efter sitt neapolitanska fälttåg om
hösten 1798 alldrig bort träda i spetsen för en bär, lät
de öfverlägsna Fransoserna öfverflyga, omringa, ja
rigtigt sticka sig i säcken; ty sedan han inkastat sig i Ulm,
tjente det ingenting till att slåss, så vida han ej
helldre ville stupa än tillfångatagas, hvarigenom skymfen
ätminstone kunde förbytas till ära. Sedan han förspillt
en förträfflig här af 70,000 man och i Ulm sträckt
vapen med 40,000 man, stod vägen till Wien för
Fransoserna öppen, hvilken väg de också med segerns
storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
