Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
mängden från denna dag nästan som en högre,
segerinvigd makt och som ett redskap för en hemlighetsfull
verldsordning. lHan sjelf älskade också, att i sina
prålande kungörelser inför folkets ögon framställa sig
såsom en mystisk tjensteande åt ett hedniskt, blindt öde;
ty därutinnan var han, som förstod att bedraga alla,
dock ingen bycklare, att han ställde sig och sin
glänsande bana under de kristoas Gud och deras Frälsare.
Kejsar Frans var snart färdig med sitt korta
arhete och kunde nu under årets längsta natt drömma sina
’oruliga drömmar efter en sådan fred. Men nu kom
ordningen till Haugwitz och Preussen. Gref Haugwitz var
afsänd med sin konungs bhögsta förtroende, att för
honom och fäderneslandet rälta sig efter nödvändighetens
kraf, och det med hast, ty tiden gick fort. Han vår
hvarken kejsare eller konung, utan blott minister, och
bade vågat qvarblifva på en i detta ögonblick så bhögst
kinkig plats; hans kall var att gifva akt och vaka. Han
kunde ej vara okunnig om Europas, om Tysklands, om
Preussens och sin berres ställning; om den allmänna
stämningen och omdömet, om fäderneslandets bestämda
vilja att börja en ärlig preussisk strid med den lömska
fördärfvaren, som dock kallade sig vän. Också kunde han
ej inbilla sig, att Preussens politik kunde hafva
förblifvit en hemlighet för den illistige Napoleon, då denna
politik och Tysklands förhållande till Napoleon i Dec.
4803 låg öppen äfven för den ytligaste politiska
kannstöpare. Preussen hade nog uppenbarat sin böjelse att
biträda det stora förbundet; därföre hade det dragit sin
hör åt söder, och hade utan slaget vid Austerlitz
måhända efter några dagar afgifvit en öppen
krigsförklaring mot Napoleon. Dennes omälttliga ärelystnad och
hala trobet emot folk och furstar var också efter 1805
ingen bewmligbet mer. Han, som plundrat, styckat och
förbytt alla Frankrikes bundsförvanter, vare sig fristater
eller furstendömen, ban, som ansåg fördragens helgd
beslå i dess nytta — var det möjligt, att han kunde
inbilla en minister, eller att ministern kunde inbilla sig
sjelf, att denne våldskräktare skulle skona Preussen och
lätsa sig ej hafva förstålt hvad Preussen fört i skölden
mot honvm. Gref Haugwitz hade dubbelt att frukta
denne, — om man vill förlikna honom med furntidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
