- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
178

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 178 —

hjelpmedlen och engelska hjelpen i rättan tid och med
kraft och ändamålsenlighet blifvit använda, så är det
troligt, att Sverige vid fälttågets slut behållit sina
gamla gränser. För öfrigt var missnöjet med konungen,
öf:vertygelsen om den dåliga utgängen, harmen öfver de
träffade eller rättare icke träffade anstalterna allmän,
och misstroendet och batet anklagade kunungen för
både rätt och orätt. De, som lhindrigast uttryckte sig,
kallade honom ett svagt hufvud, en pedant; de öfriga
en narr, en galning. Löjliga lögner, bittra anekdoter
af alla slag berältades och troddes om honom. Bonden
var ännu hans enda tillgifne; adeln hatade honom.
borgaren älskade honom ej. Isynnerhet var tonen sådan i
hufvudstaden, där man såg honom mest, eller snarare
emedan man ej såg honom så mycket, som man ville
se honom. I de flesta länder hafva bhufvudstäderna ett
-afgörande inflytande på opinionen; isynnerhet måste
detta vara bändelsen i Sverige, där det nästan finnes blott
en enda stad. Ty värr bhade Gustaf Adolf ingen ting
af sin faders lättbet och älskvärdhbhet, hvarigenom
denne hade så mycken makt öfver människorna.
Förröf-rigt hade den trun inrotat sig, att han ej kunde tåla
Stockholm och Stockholmarne, så att tusen menliga röstér
om bhonom därifrån spridde sig åt alla landskaper. Itoa
vungen: gaf också allt möjligt sken åt denna misstanke.
Knappt hade han kommit från Pommern och Skåne, så
dröjde han blott några dagar i Stockholm och for
sedan till Haga, Gripsbholm eller andra ställen. -.Så
uppehöll ban. sig också denna vinter, sedan han BX’II Jalen
uppkommit från Skåne, på Gripsbolm; och först efter
underrättelsen om Ryssarnes infall utbytte han detta slott
mot det vid bufvudstadens port liggande Haga.
Emedan konungen öfvergaf sig sjelf, blef han öfvergifven af
andra. Funnos ännu män, som menade ärligt och som
beklagade honom, så kunde dessa likväl föga uträtta,
då han redan engång var så van vid dessa svaga och
ned’stämda röster af sina halfmän. Därföre skedde, att, när
man bort samla all duglighet och kraft till
fiderneslandets räddning, de dugligaste och värdigaste trädde
tillbaka och begreto i stillhet sitt land och sin konung.
Detta låg också till en del i-den otåliga trotsighet, som
äfven ber i de bästa Svenskars karaktär och i
allmän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free