Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 48M —
krigsskara blifvit sammandragen i Värmeland under
generalmajor friherre Vegesacks befäl, en infödd Pomrare.
En annan skara skulle samla sig ungefär i midten af
Sveri
e omkring Örebro. Nu utbröt verkligen kriget, och
Armfelt erhöll befälet öfver de emot Norrige bestämda
trupparne, hvilka man angaf vara 48,000 till 20,000, men
alldrig utgjorde stort öfver 12,000, hvilka hade
emot sig omkring 20,000 man och en genom pass och
fästningar försvarad gräns. Likväl trängde svenska
generalen i medlet af Apr. öfver gränsen och skulle,
tillräckligt understödd, måbända snart hafva bragt denna
sida till lugn och kunnat gifva sina i öster kämpande
bröder luft. Men då denna bhärs flyglar, af hvilka den
östliga stod under öfverste Beoergenstråle och den vestliga
under Vegesack, ej i rältan tid kunde eller tordes
understödja honom, då svenska kustflottan här ingen ting
utträttade — så måste de vunna fördelarne åter
uppgifvas och Svenskarne återtåga öfver gränsen. De
voro då, — oberäknadt anstalternas uselhet och splittringen
i befäl — dessutom försvagade genom bortkallandet af ett
bland de bästa regimenterna. Visserligen anlände om
våren en förträfligt försedd engelsk utrustning under
den tappre general Johan Moore, som sedermera
stupade i slaget vid Korunna; men denna engelska
utrustning, 12,000 man stark, låg 8 veckor på kusterna vid
Götheborg, utan att för Sverige utträtta det minsta, och
återseglade sedan hem. Man kastar skulden därföre på
konungen; men skulden låg väl mera, enligt
handlingar ") därom, i engelska generalens förhållningsorder
–och i Europas förändrade ställning, isynnerbet
beträffande den Pyreneiska balfön. Till en början tvistade
man om öfverbefälet öfver denna skara: huruvida
kopungen ägde att befalla däröfver eller icke3; men
därutinnan kom man snart öfverens. Men
hufvudsvårigheten läg i den generalen uttryckligt gifoa föreskrift: ate
ej få använda sin här anngt än vid kusterna och t
närheten af sin flotta, så att hela utrustningen blott
syntes för skens skull vara kommen. Manskapet skulle,
det var tydligt, ej utsättas för någon mördande
fäktning i landets inre; England ville i alla fall hålla dennva
+x) Se det ofrannämnda Histor. Gemåälde m, &.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
