Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2228 —
Punkten rörande kurirerna är förträfflig.
RByssavne lofva blott, att på allt sätt befrämja deras resa,
och det höllo de ärligt, ty de ledo åtminstone af
denma hast ingen skada. Oflicern, som skulle resa norra
vägen, löjtnant Callerstedt, blef uppehållen 19 dagar
emellan Sveaborg och finska härens bufvudqvarter, som
den 253 April stod vid Kalajocki, och han ankom först
den 5 Maj till Stockholm, just samma dag, som
Sveaborg helt och hället skulle öfverlemnas. Den södra
kuriren, major Liljensparre, den berömde
öfverståthållarens son, skulle fara öfver Åland, men blef bindrad och
reste äfven norra vägen och ankom 5 dagar efter
Callerstedt till Stockbolm, nämligen den 6 Maj. Dock
skulle dessa anmäla konventionen om Sveaborg, på det
man skulle foga anstalt till undsättning. I alla
händelser hade Cronstedt måst betinga sig, att underrättelsen
därom i rättan tid ankomwe till Stockholm — hvilket
kunde skett 12 å 14 dagar efter undertecknandet — och
att man öfverlemnade honom bevittnadt bevis därpå,
innan fästningen uppgafs. Men sanningen är: med de
öfverlemnade hvlmarne hade Ryssarne redan Sveaborg i
sina händer. Också visste ingen bättre än Cronstedt,
alt den 3 Maj ej kunde vara någon undsättvingstermin,
emedan Finlands kuster nästan alltid vid denna årstid
ännu äro otillgängliga för is.
Sveaborg förlorades sålunda, och med detsamma
elt förträffligt artilleri och Sveriges bästa
skärgårdsflotta; och nu syuntes Finland verkligen kunna eröfras,
om Ryssarne gjorde förståndiga anstalter därtill. Denna
fzistning var anlagd med otrolig kostnad, ansågs som
landets : bålverk och hade under förra kriget äfven
bevisat sig vara det, Visserligen var hon ej emot
landtsidan så befäst, som mot sjösidan; men så, som nu,
hade hon alldrig kunnat tagas. Ryssarne voro alldeles
icke förberedda på stora ansträngningar; de hade hvars«
ken nog artilleri eller manskap för en stormning, och
vid den tid, då de kunnat hafva det, var våren inne,
och gjorde isen bräckligare och alla anstalter från
landtsidan omöjliga. De kunde beskjuta de eviga klipporna
så mycket de ville, kulorna studsade oskadliga tillbaka
ifrån dem. Deräs på isen vandrande batterier,
hvarigenom de endast kunde närma sig fästningen, äro i
all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
