Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, mådde några timmar illa, var orolig och kräktes.
Men på eftermiddagen återtog han. sitt gamla lugn,
yttrade bluvtt sin förtrytsambet och fordrade, att man ej
skulle förgäta, att deras fånge var en konung. Samma
ynglingar, som för få dagar sedan täflade om hans nåd,
som ännu samma morgon bugade sig djupt för honom,
adjutanter, löjtnanter, fändrikar satte sig nu bredvid
hvnvom på stolarne i smutsiga öfverråckar och i
vårdslösa ställningar, blickande bånfullt på den fallne. Bland
dessa voro sådane, som endast hade att tacka honom
d. v. s. den kungliga nåden och ej egen förtjenst för
hvad de voro. Andra åskådare infunno sig af blott
nyfikenhet. Bland dessa var en viss Schulz, som fordom
hette Scbulzenbeim och på Norrköpings riksdag afsagt
sig adelskapet, son af en ganska utmärkt man, den
nuvarande Arebiatern och presidenten i Sundhetskollegium
David von Schulzenbeim. Denne Scbulz, en bitter fiende till
konungen, och bekant såsom en orolig och hämndlysten
människa, ställde sig gent emot konungen och hånlog,
Då ropade den olycklige konungen i känslan af sin
smärta: ekona mig från denna anblick. — Så snart den
första oron och förvirringen var öfverstånden, sörjde
Adlercreutz därför, att all vederbörlig anständighet
återställdes och iakttogs.
Strax efter konungens arrestering blefvo alla högre
ämbetsmän uppkallade på slottet; den gamle riksdrotsen,
som låg till sängs af podager, blef i sin säng
uppburen. Alla dessa gingo nu in till konungens farbror och
f. d. förmyndare, hertig Karl af Södermanland, och
bådo honom, att han måtte rädda fäderneslandet och
tills vidare åtaga sig regeringen. ” Den gamle bherrn
sträfvade länge emot, undskyllde sig med sin höga ålder
och svaghet, som ej voro mäktiga att hålla styret i så
svåra tider; och först efter långa och många böner och
vndflykter lät han beveka sig, förklarande sig vilja
regera såsom riksföreståndare, tills riksens ständer bunnit
samlas och vidare bestämma. Den enögde fältmarskalk
Elingspor blef utnämnd till öfverståthållare i Stockholm,
elt ämbete, hvartill två rätt goda ögon behöfts, och
Adlercreutz erhöll stafven såsom tjenstgörande
generaladjutant,
Följande natten satte man konungen i en vagn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
