Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2914 —
händer, och de europeiska staternas förhållanden på ctt helt
främmande sätt. Man talade om Sveriges inre och
yttre läge och om sina förboppningar så, som om
Sverige alldrig varit lyckligare och större; man talade om
svenska folkets tapperhet, frihetskärlek, ädelmod,
lydnad och sjelfuppoffring, liksom kunde intet europeiskt
folk jämföras därmed; man talade om en fullkomlig
omstöpning af statsförfaltning och folkombudskap ,
hvarigenom man ville för evigt befästa nationens fribet och
lycka; man förkunnade, att Ryssarne ej allenast måste
återlemna Finland, utan att den tid vore ej fjärran, då
svenska vapnet skulle pryda Petersburgs och Rigas
portar; Norrige, som Gustaf Adolf, ifall han ej varit
galen, hade kunnat intaga, skulle medföras såsom
hemgift af därvarande öfverfältherren prins Kristian August
af Augustenburg, ty af denna orsak skulle han blifva
thronföljare i Sverige. I detta afseende var allt redan
under förra sommaren uppgjordt emellan prinsen och
.den store patrioten och fåderneslandsräddaren
Adlersparre. Så inbillade man det oskyldiga och redliga
folket; och medan man sålunda insöfde och insöfdes ,
blundade man likväl för den inre nöden och förvirriogea
och för den ylttre nästan oundgängliga faran. Man
förstod hvarken tidens anda eller deras karaktär, som
ledde den, men utgöt sig desto mera ej allenast i
smädelser och förbannelser öfver den olycklige fången på
Gripsholm, utan i lögner och vanställande berättelser,
Aaf hvilka den ena var löjligare än den andra; sådane
vandrade från mund till mund och de flesta af dem.
bade anspelning på Gustaf Adolfs gudligbet och
pedanteri. Mera kränkande voro de anklagelser, hvarigeuvom
.man sökte sätta hans karaktär och redligbet i tvifvel,
en dygd, som dittills varit obestridd.
Man påstod nämligen, att konungen hade på
folkets bekostnad samlat sig en stor förmögenhet och att
han behållit en del af de engelska subsidierna; så
ha:de han sålt till öboerna fäderneslandets lycka, ära och
hlod. Man ville veta, att han länge varit betänkt på att
flykta till England, för hvilket ändamål han låtit skeppa
öfver hafvet flera mill. inväxlade dukator; kort före
hans tilltänkta flykt från Stockbolm oeh plandring af
rikets bank den 13 Mars skulle hans förtrogne,
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
