Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda kväden - Preludium - Tåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Ty de släkten, som lefde — allt forntidens folk —
Äro borta och synas ej mer.
Endast sagans och sångens och häfdernas tolk
Deras bild i sin spegel oss ger.
Men blott skuggan, blott minnet på duken nu går;
De ha slumrat i tusende, tusende år.
Och det släkte, som lefver, som strider och gnyr
Och som tänker och bygger, planterar och sår,
Snart som agnar för vinden det skingras och flyr
Och dess märke, dess kors öfver grafvarna står.
Men på stenen gror mossa, dess skrift plånas ut,
Och glömska och tystnad här segra till slut.
Hvarför fäkta vi då, hvarför strida vi käckt,
När vi snart skola lämna vår plats och vårt rum?
Se tåget det stannar: ett hjärta är bräckt;
Det skall af, bäddas ned på den gård, som är stum.—
Men tåget det hvisslar och ilar sin gång
Med vaggor i skötet och — grafvar bakom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
