Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda kväden - Så länge du lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Det vanliga fel, som vi lida af,
Är just, att vi tro på en ostörd lycka.
Ack, stormen går öfver alla haf,
Och bördor på alla skuldror trycka.
Den blomma, som nu i solen står,
Skall snart befuktas af nattens tår.
Kring sommarens graf sjunger höstens vind;
På dagar af fröjd komma tider af smärta.
Den hand, som dig smekte, kan rifva din kind,
Och vännen, som fick det, kan krossa ditt hjärta.
Allt detta är vanligt, det är inget nytt;
Det ha de måst lida, de släkten som flytt.
»Men är det ej rysligt?» du frågar med gråt.
Jo, visst är det sorgligt. Men, käraste frände,
Blott du icke lefver i svek och försåt
Och icke drar andra i nöd och elände,
Så skall det nog lättna helt stilla kring dig,
Ty ljus skall gå upp på den redliges stig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
