Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa dikter - En gammal och ny historia - V. Första uppvaknandet - VI. Andra uppvaknandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.210
För resten, hvad är mänskan mera
Än markens djur och hafvets fisk?
Vi måste alla här cedera
Och råka ut för ödets risk.
Nå, jag har kört i stjälp i början,
När det är slut, så är det slut.
Man får väl gå och trampa smörjan
Och ta det lugnt och slå sig ut.
VI.
Andra uppvaknandet.
Jag, arma barn, förgås i nöden
Uti ett främmadt land;
Här väntar mig den bleka döden
På de förlistas strand.
Till svinagården är jag hunnen.
Hur djupt jag sjunkit ner!
Min lefnadssol är re’n förbrunnen
Och uppgår aldrig mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
