Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom att vara ensam med sina barn och få tänka
för dem.
Anders Johan gick fram mot norra Furumon,
granngården, som låg på andra sidan om ån, men
när han skulle gå öfver bron, stannade han, stod
där länge, lutad öfver broräcket, och såg ned i
vattnet.
— Aldrig vill jag gifta mig mer, tänkte han.
Stridt och svart går vattnet härnere, och stridt och
svart är hela lifvet. Det går fram som vattnet öfver
bara sten, och botten är öfverallt så nära, så att
den syns.
Som han stod där, kom han att tänka på sin
döda hustru, och en önskan vaknade inom honom
att gå till hennes graf, där han ej varit sedan
be-grafningen, och dit han visste, att han för veckans
arbetes skull inte kunde komma förrän nästa söndag.
Som han tänkte på detta, stack tanken på barnen
som en knif genom hans bröst, och den unge
mannen suckade. Han kände sig svettig i pannan och
tog af mössan. Hvarför han var ute, tyckte han
sig icke längre komma ihåg. Som en olycka syntes
det honom, att skörden i den vecka, som förestod,
skulle börja. Han ville helst ha fått gå omkring
utan att behöfva arbeta, tänka på döden och på
Gud och, fördjupande sig i sin egen sorg,
glömma världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
