Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade Anders Johan trott, att hon kunde se ut så,
så viss på sig själf så oåtkomlig och så stark.
— Tala inte om detta Anders Johan, sade hon.
Ty om du får mig till det, blir det din och min
olycka. Sedan jag var ett barn ha männen varit
efter mig, flera än du vet. De ha talat med far,
och de ha talat med mig. De ha tiggt och bedt,
och jag har haft så svårt att höra på dem. Ty
jag har aldrig känt tycke för någon, och jag vet
inte, hur sådant är. Men mor för dina barn vill
jag vara, och så vill jag hålla mig till Guds ord.
Sedan får allting gå, som det kan.
— Vill du lofva att aldrig mera tala om sådant
med mig, Anders Johan? tilläde hon och sträckte
ut sin hand. Du får mig ändå aldrig.
Anders Johan tog hennes hand, och när han
gjorde det, undrade han öfver, hvad som nu skedde
med honom. Ty han blef på en gång varm och
kall, som om han bränt sig och frusit på samma
gång. Han tyckte sig första gången höra sina egna
pulsar slå, och inom sig förnam han en
ofärds-varslande röst, som varnade för löftet. Men han
gaf det ändock. Ty han hade aldrig från början
tänkt, att hans lif skulle förändras. Så skildes de
åt, och Elsa gick hem för att tala med sina föräldrar.
— Jag kan nog tala dem till rätta, när jag
vill, sade hon, innan hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
