Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans blick fick något på en gång af såradt
vilddjur och bedjande barn, och Elsa blef rädd,
när hon såg honom, rädd, så att hon vek tillbaka
och icke vågade gå in.
— Du ska inte vara rädd för mig, sade Anders
Johan. Jag gör dig ingenting.
Då gick Elsa in och satte sig ett stycke ifrån
honom. Till sist såg hon på hans ansikte och
mötte hans blick. Två gånger förr hade hon mött
en sådan blick hos en man, ingenting fruktade hon
mera, och hvad den innebar visste hon.
Då kom mörkret också öfver hennes själ, och
rådlös vred hon sina händer i ångest.
— Att detta skulle komma, sade hon blott,
att detta skulle komma.
Anders Johan hörde hennes ord, men förstod
icke hennes smärta. Därtill talade hans egen för
högt. Men han kände, hur tomt allting blef, och
att från honom till henne fanns ingen väg.
— Hvarför kan du inte tycka om mig? sade
han till sist.
Men han visste själf, att hvad han sade, var
tomma ljud, ord utan mening.
— Vet jag det? svarade flickan. Vet jag det?
Men hvarför skulle du bli sådan emot mig? Nu
var ju allting så godt och bra.
Ingen af dem talade på en stund. Fångna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
