Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ur tystnaden växte hos honom afvoghet mot
denna kvinna, som han älskade, och som för hvar
dag plågade honom mer, hos henne ett djupt och
stilla svårmod, därför att hon icke förstod sig själf,
och därför att bönen och ordet icke längre tröstade
henne.
Gud hjälpe den, som skall gå ensam med sin
sorg och ingen utväg finner. Gud hjälpe dem,
hvilka ödet fört samman till dubbel ofärd.
Som en ond dröm rann vintern bort, och under
den blef allt arbete ogjordt. Dag lades till dag,
vecka till vecka, månad till månad, men på gården
stod allt stilla. Husbondens vilja var icke längre
vaken, den sof, bunden i trollsömn, döf för allt
utom det enda, som den icke kunde betvinga, och
det, som han aldrig skulle nå.
Ej heller tänkte Anders Johan längre på att
hålla det löfte, han en gång gifvit Elsa. Allt som
förut hållit hans lif samman, de enkla sedebuden,
vanan vid arbetet, vördnaden för andra människors
dom — mellan allt detta och honom själf hade
sammanhanget brustit, och dag för dag kände han
med allt större fasa, som om allt ondt inom honom
var lössläppt för att slå honom ner. En kväll, när
gossen kom och ville leka med honom som förr,
stötte han honom hårdt undan, brast så i kväfd
gråt och gick ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
