Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon skrattade ofta högt. Ord kunde hon taga emot
och gifva svar också, och mer än en gång ställde
hon det så, att hon och Anders Johan möttes allena.
Då hände det en gång, att Anders Johan kom
till gården, medan Ida stod ute och hängde upp
tvätt till tork. Anders Johan gick fram till henne,
och innan han visste hvad som händt, höll han
den vackra flickan hårdt omfamnad och kände, att
hon besvarade hans kyssar. I samma ögonblick
tyckte han, att det var något inom honom, som
skrek högt och liksom ropade på hjälp. Han kom
ihåg Elsa, och med sammanbitna tänder, som om
han talat i vrede, frågade han den andra, om hon
ville bli hans hustru.
— Jag trodde, du redan hade en — hemma,
sade Ida rappt. Hon drog ut det sista ordet, så
att det fick en försmädlig klang.
— Nej, sade Anders Johan hårdt. Då frågade
jag inte dig.
— Det är bäst, du talar vid far, sade då Ida
och vred sig ur hans famn. För min del har jag
inte emot att flytta hem till ditt.
Följden häraf var, att Anders Johan redan
samma dag talade vid fadern, och gamle Mathias svor
högt och dyrt, att något sådant hade han aldrig
anat. Aldrig hade han kunnat tro att hans sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
