Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet jag inte. Ty jag är olärd som du. Men jag
vet, att sådant inte är rätt. Och gifva sig själf
utan kärlek, det får man inte.
Som om hon talat vid sig själf och glömt, att
hon icke var allena, så satt Elsa och såg framför
sig, medan orden kommo sakta och lågt. Hela
tiden höll hon Anders Johans hand, och hon släppte
den icke.
— En sak vill jag gärna veta, fortfor hon, är
du nöjd nu, som det är?
Länge famlade mannens tankar efter ett svar.
Det, som hade skett, hade ju skett, och det kunde
ej ändras. Öfver honom susade träden, och med
henne, som satt vid hans sida, kände han sig ensam
med sina tankar, som om ingen mer än han suttit
där och hört vinden susa. Dock kunde han icke
svara, som han ville. I stället föll honom i munnen
ett ord, som han trodde sig ha hört en gång förr,
ehuru han icke kunde säga när eller af hvem.
— En bonde skall ha en hustru, sade han.
Som han sagt detta, släppte Elsa hans hand,
och Anders Johan kände det, som om något mellan
dem bägge skurits af och gjort ondt i honom själf,
när det brast.
För att vinna detta outsägliga åter och få det
helt igen, pröfvade han att finna något nytt att
säga. Men han fann intet annat än detta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
