Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kreaturen, deras färg och utseende, och skulle en
människa trifvas nå’nstans, så måste det vara här,
så fint och förnämt som allting var. I början tyckte
hon bara, att korna var herrskap, som hon skulle
passa upp. Så fint hade de.
Småningom blef emellertid allting vant och bra,
och Kristin trifdes också. Arbetet var så passande
för henne, och allt hvad kreatur hette, hade hon
alltid haft hand med och tyckt om. Djur och barn,
det var Kristins lif, och de hyllade sig också till
henne, hvar hon kom. Kristin var en smula
tungsint och trög och tyckte inte om att tala mycket.
Just därför passade det henne så bra att ha korna
omkring sig. Ty när hon satt och mjölkade eller
gick omkring i båsen, ställde med ett och annat
och gjorde rent, då behöfde hon inte säga, mer
än hon ville. Korna förstodo henne ändå, och
hvad som hände eller rörde dem, gick för sig,
utan att någon behöfde tala dem till. Det värsta
var, när baron kom ner i ladugården. Han kom
med cigarr i mun, käpp med silfverkrycka och
uppvikta byxor, och stora gula hund följde honom
alltid i hälarna. Utan att säga ett ord, gick han
där och plirade på allting genom de svarta
hornbågarna på näsglasen. Och Kristin blef alltid
vettskrämd och svettig på ryggen, när hon såg honom.
Men till sist vande hon sig vid honom också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
