Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att komma ifrån. När nu Blomkvist ville gå, så
kunde Kristin inte hindra honom. Om hon aldrig så
gärna ville, så kunde hon inte. Och tvärt börja gråta
och ge sig öfver, det låg inte för hennes röst. Men
att en människa kunde bli, så olycklig som hon nu
var, det trodde hon inte, och hon visste, att hon
gärna skulle velat hugga af sig sitt ena ben, bara
Blomkvist stannat.
Blomkvist satt inte heller så säker där han satt,
på sin stol, och rädd var han, att Kristin skulle
göra några invändningar och vilja tvinga honom
att stanna. Men när hon det inte gjorde, blef
han lättare till sinnes och modigare. Något skulle
han ändå säga, tyckte han, och därför räckte han
fram handen sägande:
— Tack ska du ha, Kristin, för den här tiden.
— Tack, svarade Kristin och famlade efter
handen.
Men hon fann den inte. Ty hon såg inte
luften framför sig för bara gråt, och därför tog
hon upp förklädet i stället och grät i det.
Då kunde Blomkvist inte sitta stilla längre, utan
reste sig upp och gick. När han kom ut, kände
han sig lugn. Ty han hade aldrig menat något
med den här kärleken, och hade han inte varit
rädd att bli fast för Kristin, hade han nog inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
