Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir gammal och inte längre kan arbeta?» När
hon var ledig från arbetet, och kärlekstankarna inte
ville komma som förr och skingra det trumpna
allvaret på hennes runda ansikte, då hade denna
tanke börjat komma i stället: »Hvad ska det bli
af mig, när jag inte kan arbeta? Mor och far är
döda, och den släkt, jag har, är så långt borta,
så den vet inte, om jag lefver eller är död, lika
litet som jag vet något om den. Här i socknen
är jag skrifven, och går det mig väl, så kommer
jag på fattighuset.» Kristin hade varit inne på
fattighuset och sett, hur där var, trångt och många i
ett rum, ville det sig väl, gubbar och gummor om
hvarandra, gummor, som trätte, och gubbar, som
voro oanständiga. Kristin blef hemsk till mods,
bara hon tänkte på hvad hon då sett, hon, som
aldrig kunnat lida annat än att vara ensam och
åtminstone ha det snyggt. Och fanns det icke plats
på fattighuset, då blef det ingen annan råd, än
att hon fick komma på socknen som så många
andra, skickas ur gård i gård, om det var varmt
eller kallt, sommar eller vinter, fösas socknen rundt
med ett bylte kläder och en byrå, om hon då hade
nån kvar, och höra folk tacka Gud, när de blef
henne kvitt.
Så var lifvet, det visste Kristin, och så hade
hon ofta tänkt att det till sist måste gå henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
