Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agust till sist och såg ut, som om ingenting var
i vägen.
— Är det den, du far och tittar på nu om
dagarna? genmälde Anders Petter.
Han förstod ingenting, och därför blef han
ändå argare.
Nu kunde Johan Agust ha klämt till. Men
det ingick inte i hans vanor att gå rakt på saken.
Därför svarade han i stället:
— Jag får väl gå, hvar jag vill.
Härigenom var uppslaget, gifvet till ett stort
gräl, hvarefter gubbarna skildes som fiender. Johan
Agust sköt sin öka från land och rodde rasande
hem igen.
I två månader gick Anders Petter och
grubblade öfver, hvad nämndeman Johan Agust menade
med att gå omkring i hans skog och sedan inte
vilja tala om, hvad han gjorde där. Det blef höst,
sommargästerna flyttade in, björkarna skiftade i gult
och rödt, det blåste svart öfver fjärden. Men ännu
visste Anders Petter inte, hvad den andre hade
velat i skogen. Och när nu kvällarna blifvit
mörkare, hade han god tid att grubbla sig till en ilska,
som skulle komma att räcka.
Då kom en dag, när blåsten stillnat af, Johan
Agust roende öfver fjärden. Denna gång rodde
han inte förbi, utan lade i land vid Anders Petters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
