Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sist tyckte han, att allting blef så klart, så att
han önskade, han kunde få slåss.
— Det betyder, att jag inte ska ha nånting,
jag, brast han ut.
— Nej, menade Johan Agust, det betydde det
inte. Det betydde bara, att han skulle gifva sig
till tåls och vänta — tills det blef bättre tider.
— Jag har väntat i tre år, tyckte Anders Petter.
Det är länge nog.
Han var arg, så att han skalf på målet. Johan
Agust ville förklara sig. Men Anders Petter tillät
det inte och ville inte höra på.
— Gården har du alltid kvar, skrek han.
Papperet har jag, och mina pengar ska jag ha, om
jag så ska gå till rätten.
Därmed gick Anders Petter sina färde, och
hans ben darrade under honom. Ty nu tyckte
Anders Petter, att han såg klart som i en syn,
hvart pengarna tagit vägen, och att han för sin
del aldrig skulle få se röken af ett enda öre. Men
ge sig ville han inte ändå, förr skulle de få ta
hans hjärteblod, alla de, som nu stodo honom emot.
När han kom ut på trappan, vände han sig
om och knöt näfven åt Johan Agust.
— Jag kommer igen om en vecka, sade han.
Och då är det bäst, du har pengarna hemma.
Annars kommer länsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
