Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små omsorger, missräkningar, fröjdeämnen och
förhoppningar hade dessa makars tankar lärt att så
att säga gå i samma takt, äfven om lynnena
spelade i olika tonarter, i den grad, att de icke lätt
störde eller oroade hvarandra. Ej heller var det
möjligt, att den ena kunde missförstå den andras
tystnad. »När Håkan tiger, vet jag mången gång
förr, hvad han vill, än om han säger något,» kunde
Margareta säga. Och när hon nu såg mannen sitta
vid fönsterbordet, och utan att tala se ut genom
fönstret, kunde hon i hans lugnade ansikte läsa,
att hvad han nyss gått och stridt med, hade lagt
sig till ro, och att om Håkan nu teg, så var det
endast, för att han sökte efter de rätta orden och
icke ville förtala sig.
Margareta blef därför icke det ringaste förvånad,
när mannen, utan att vända sina ögon mot henne,
talande endast, som om han fortsatt sina egna tankar,
långsamt sade:
— Du ska få det, som du själf ville, Margareta,
och jag har aldrig tänkt hindra dig ifrån det. Jag
har bara behöft tid för att sätta mig in i, att det
verkligen är så, som du sagt. Girighetens synd
är inte min, och inte har jag heller något emot
din släkt och inte emot pojken heller.
Väl hade Margareta vetat, att gubben skulle
tala till henne så, som han nu gjorde, och väl visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
