- Project Runeberg -  I skogspensionen /
45

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

skräckligt. Och dessa mänskor skulle hon dagligen vara
tillsammans med! Pappa var grym.

På morgonen var det ett rörligt liv i hemmet; mamma
och Käthe skulle följa med till järnvägsstationen. Av
pappa tog Suse mycket flyktigt adjö, ty hennes hjärta var
fullt av agg mot honom. Hon såg inte den sorgsna,
allvarsamma blick, med vilken han betraktade henne. »Lilla,
dumma barn», tänkte han, »jag rycker dig bort från det
fördärvliga umgänget med din väninna och för dig in i
rena, goda förhållanden hos min präktiga syster.»

Mor och dotter omfamnade varandra för sista gången.
Käthe snyftade, ty nu var det slut med hennes fattning.
Med tårfyllda ögon räckte hon Suse genom kupéfönstret
sina blommor. Så en gäll vissling, ett stönande från
lokomotivet och vagnarna satte sig långsamt i rörelse.

Suse viftade med näsduken, så länge hon kunde se en
skymt. Därpå försvann allt i fjärran, fader, moder, syster
och hembygd.

En gränslös känsla av ensamhet fick genast insteg hos
Suse och ju längre hon for — och snälltåget rusade i väg
i flygande fart —• desto mer längtade hon efter sina kära.
Hon återkallade i minnet deras ansikten och röster och i
tankarna vandrade hon genom alla rummen i hemmet.
Försjunken i sina tankar satt hon uppkrupen i soffhörnet.

Alla småstationer susade tåget förbi. »Weissenfels!»
Suse såg ut genom fönstret och fick syn på det gamla
slottet, som låg där uppe och bron, som var byggd över
Saale. — Hon var ensam i kupén och det var henne en
välgärning. Så småningom försvann den första dystra
stämningen. Därute sken ju också solen så härligt på det
vackra vårlandskapet.

Suse mönstrade sin klädedräkt och fann den mycket
fin; den bruna resdräkten med den ljusa sidenblusen såg
örtjusande ut och de älskade gula kängorna stucko fram
under kjolkanten. Den gröna handväskan såg verkligen
elegant ut.

I Naumburg stannade tåget och en ung flicka steg in
till Suse och satte sig mitt emot henne. I sista
ögonblicket kom också en äldre dam, som mödosamt kiev
uppför trappsteget. Suse rörde sig inte och hade inte någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free