Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
hon läsa på sin franska fabel. Hon läste högt och
spatserade därvid fram och tillbaka i rummet. Hon hade
verkligen fått in den i huvudet, när mamma ropade. De
gingo arm i arm i Rosental, sedan de åkt dit med
spårvagnen. Många människor kommo emot dem; barnvagnar
med sina sömniga passagerare kördes hem med
snälltågsfart. En klass med småflickor travade springande med
läraren bredvid mot staden.
I dammen speglade sig de rosafärgade molnen och träden,
som stodo vid dess rand. Från en villa strömmade
valstoner.
Till mammas förskräckelse slet sig Käthe lös och
började dansa.
»Men Käthe 1»
»Vi lär ju oss vals på gymnastiktimmen», sade hon och
hängde sig åter vid moderns arm. Båda beundrade de
gamla ekarna, på vilka Rosental var så rik. Mamma sade
varannan minut. »Håll dig rak, Käthe!»
Denna sträckte sig så långt bakåt och höll huvudet så
stelt, att de mötande måste småle. Mamma suckade: »Att
gå ut och gå med dig är ett tvivelaktigt nöje. Suse var
vid din ålder mera städad.»
»Städad blir jag aldrig, det kan du vara säker på»,
genmälde Käthe med övertygande bröstton. Men så slet hon
sig lös igen och började plocka blommor. Hon sprang,
i kapp med de lekande barnen, pratade med främmande
och avgjorde en strid, som utbrutit mellan två små flickor.
Bägge de två små lintottarna ville leka med den enda
docka, som låg i dockvagnen, och bägge slet och
rev-obarmhärtigt i föremålet för sina önskningar.
»Ni vill förstås, att den stackars dockan skall dö, gå
sönder», frågade hon. Och så petade hon till de små, som
förvånat tittade upp till henne. »Du är pappan och du
är mamman till den lilla dockan. Föräldrar gräla aldrig
om sina barn; de tycka lika mycket om dem. Nu är ni
föräldrarna», därvid lade hon dockan ömt i vagnen och
höljde över den ända upp till nästippen, »nu drar ni ert
barn! Mamman drar och pappan skjuter på!»
Och striden var verkligen avgjord! Flickan, som blivit
pappa, såg litet förlägen ut. Vem kunde också genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
