Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Käthe lyssnade till allt. De kommo åter till en by.
Postangelägenheterna ordnades, och den unga flickan
tittade uppmärksamt på.
Barn med de små fingrarna i munnen tittade också på
och sneglade på Käthe. Hon grävde i sin stora
regnrocksficka, där hon hade chokladbitar. Med ett glatt »passa
på», kastade hon en handfull bland barnskaran. Det var
någonting nytt för dem. De slogos om bitarna. Så satte
sig postiljonen åter upp, och färden fortsattes.
Förbi sågverket, vid vilket vattnet blixtrande porlade
nedför hjulen, förbi ensamt liggande stugor, vilkas
invånare måste känna en försmak av det paradisiska lugnet,
bar det i väg. Då tog en liten gångstig av till
Frauenfeld. Kvinnor med risknippor på ryggen voro på
hemväg. De voro barfota men skogsstigen var mjuk. Inifrån
skogen hördes ett svagt pinglande och klämtande. Käthe
frågade förvånad, vad det betydde.
»Det är korna», genmälde postiljonen och klatschade
muntert med piskan.
Käthes hjärta började klappa våldsamt, då han
plötsligt sade. »Om tio minuter äro vi däruppe, fröken 1»
Att han sade »fröken» styrkte Käthe i den tron, att
hon hade att göra med en bildad postiljon. —
»I dag resa mamma och pappa med Käthe till München»,
sade Suse, som i sällskap med Annemarie bar brev till
posten, »nu måste de vara i Regensburg enligt mina
beräkningar. Jag hade så gärna velat ha Käthe hit»,
suckade hon. Och Annemarie instämde.
»Det är så härligt 1 Kom, så gå vi ett slag i skogen»,
föreslog Annemarie. De promenerade arm i arm; efter
några minuter sågo de posten komma fram ur skogen.
»Det sitter någon uppe på kuskbocken bredvid
postiljonen», sade Suse, »och det är klokt, ty där uppifrån har
man den bästa utsikten. Nästa gång åker också jag —
o, Annemarie, det är ju Käthe, min Käthe.»
Även Käthe hade vid första ögonkastet kännt igen Suse
och ropat och viftat så livligt, att postiljonen måste hålla
fast henne i armen, eljest hade hon hoppat ned från
bocken.
Som en pil flög Suse_ iväg. Kusinen följde efter litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
