Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
våning inte upptäckt de rara blåa bären. Nu kunde hon
inte hållas tillbaka. Hon satte sig mitt i skogen och
plockade av bären. Alla gingo in i hennes lilla mun.
Det var någonting nytt för stadsbarnet. Suse måste skynda
på henne. Hon plockade under tiden själv svamp. Hela
svampfamiljer växte tillsammans, från de största till de
allra minsta, som alldeles nyss stuckit upp huvudet över
mossan. Käthe var hänryckt.
Hemkommen måste hon visa sina blå läppar, tänder
och fingrar. Men frossandet bland blåbären hade icke
skadat hennes välsignade matlust. Fastern och Annemarie
skrattade, och kusinen bearbetade Käthes mun och fingrar
med citronsaft.
Käthe föreslog för eftermiddagen allmän
svampplockning; fastern gav sitt samtycke och lovade att följa med
till de tre flickornas förtjusning.
»Skola vi inte fråga fru Wehner och John också?»
sade Suse. Alla voro med om det.
Och på eftermiddagen träffades sällskapet vid
skogsbrynet. Käthe och fru Wehner blevo bekanta. Käthe
satte ögonblickligen upp som villkor, att man inte skulle
tala engelska. Hon sprang i kapp med John, som
hänryckt slöt sig till henne. Den långa flätan flög,
kläd-ningen flög, hattbanden flögo. När de kommo till en
gräsbevuxen sluttning, samlade Käthe ihop kjolarna, lade sig
på marken och rullade nedför. John jublade av
förtjusning och rullade som ett klot efter. De övriga kommo
fram i lagom tid för att se dem i full gång.
»Käthe rasar riktigt ut här», sade Suse och skrattade
liksom de andra hjärtligt åt den lustiga synen.
De båda andra hade nu hunnit ned och knogade som
bäst åter upp, varvid John höll fast i Käthe.
Fastern visste ett ställe där det fanns svampar. Dit
visade hon sällskapet. För att inte Käthe åter skulle rusa
i väg höll fru Wehner fast i flätan. Det vimlade av
kantareller. Nu greps alla av begär att plocka så mycket
som möjligt, och man sökte överflygla varandra. Fasterns
medhavda korg fylldes snart.
John förklarade: »Vi måste också få smaka dem.»
»Er man är ju bortrest, inte sant fru Wehner? Vi an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
