Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
rinnan hälsade också på den unga flickan. Man höll som
bäst på att underhandla med värdinnan. Hon’ hade inte
mycken plats. Då erbjöd sig Suse, att härbärgera ett par
stycken i prästgården. Så kom hon att tänka på fru
Wehner med sina tomma små gästrum och lovade fru
Silt, föreståndarinnan, att skaffa tak över huvudet åt två
till. Nu var rumsfrågan löst till allas belåtenhet.
Luh och Muh skulle inhysas i prästgården. De två
engelskorna, Maud och Jessy jublade, då de hörde, att de
kanske finge komma till en landsmannina. För
föreståndarinnan och de övriga sex hade gästgivarfrun plats.
Suse skyndade först till fru Wehner, som satt på
verandan tillsammans med sin man och John och höll som
bäst på att berätta om Käthes spel. Hon tog gärna emot
de två landsmaninnorna och gav genast befallning om att
två bredvid varandra belägna gästrum skulle göras i
ordning. Suse flög åter tillbaka till gästgivargården och
erbjöd sig att följa de två »misserna» till fru Wehner. Dessa
sökte nu reda på sina tillhörigheter ur en hög av pläder
och reseffekter, hängde regnkapporna på armen, togo adjö
av föreståndarinnan och kamraterna och följde Suse. De
talade engelska och meddelade Suse under vägen sina
namn, sin ålder och en hel del från pensionslivet. Helt
förnöjda kommo de fram till fru Wehner och välkomnades
av henne på sitt modersmål. Nu tog Suse farväl, ty hon
visste, att flickorna nu voro i de bästa händer.
Sedan hämtade hon Luh och Muh. Att skilja dessa åt
hade varit grymt. Fastern hade under tiden med
Annemaries och Käthes hjälp ställt i ordning det lilla
gavelrummet. På sitt rara vänliga sätt bad hon flickorna vara
välkomna.
Men de fem ungdomarna tänkte inte på att sova. De
slogo sig ned under linden, tätt intill varandra och
inhöljda i varma sjalar, och småpratade, ända till månen
steg upp över grantopparna.
»Och nu en promenad i bergen som den olyckliga
bayerska konungen gjorde», föreslog Luh.
»Nej», invände den förståndiga Muh, »för oss, som
marscherat hela fyra timmar, är det utan tvivel nyttigare att
gå till sängs.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
